Zweedse editie van Verhalenreis

Productie voor museum Junibacken in Stockholm

Året var 1996. I tre veckor cyklade jag varje morgon klockan åtta med en kartong bakelser på pakethållaren till Dalagatan 46 i Stockholm. Astrid Lindgren var då 89 år och hon skrev det som skulle bli hennes sista text. Till Sagotåget på Junibacken.

Två år tidigare hade jag fått i uppdrag att skapa en tredimensionell sagovärld utifrån sex av Astrids mest kända böcker. Meningen var att jag skulle formge scener ur böckerna och bevaka bygget av hela scenografin som skulle byggas upp på Djurgården i Stockholm. Tusen kvadratmeter skulle det bli och sju meter högt. Det snurrade i mitt huvud! Nu höll mer än femtio av Sveriges bästa dekorhantverkare på att bygga upp sagovärlden jag hade ritat.

Endast Astrid kunde bli den naturliga reseledaren på tåget som skulle föra publiken genom dekoren. Därför var jag hos henne varje dag. Vi läste tillsammans ur Emil och Karlsson och alla de andra böckerna, och jag beskrev vad publiken skulle få se från Sagotåget. Vi studerade mina bilder med förstoringsglas och jag fick uppleva hur Astrid sakta men säkert hittade rätt ton till Sagotågets text. En ton som stämde med böckerna, med mina bilder och med upplevelsen barn och vuxna skulle få när de åkte tåget.

Jag tror Astrid njöt av att jobba, att vara ”upptagen med arbete” igen. Och det kändes som om vi tillsammans var ute på en sagoresa, från Junibacken till Nangilima.